Beate Grimsrud

Eli bor alene i en leilighet, men deler like fullt sin tilværelse med Espen, Erik og Emil. Det er stemmer som har fulgt henne siden barndommen. Senere i livet kommer også Prins Eugen til. Periodevis er hun innlagt på psykiatrisk sykehus, og der møter hun både stor omsorg og grov uforstand i forhold til sine lidelser

roman

En dåre fri

Jeg foreslår at vi våkner

Eli Larsen is a talented author and film-maker. She writes books. She directs films. She wins awards. She is a success. But Eli has a secret. Since she was a child she has shared her life with Espen, Erik, Prince Eugen and Emil - or, rather, with their voices. Sometimes they're friendly, sometimes comforting, but sometimes they want to hurt Eli and the people she loves most. Tracing her illness from childhood, Eli shows us what it is to be creative, charming, talented and deeply disturbed. In this candid and beautiful novel Beate Grimsrud offers an unflinching insight into the secret world of the mind.

A Fool, Free

My name is Eli. I am the one telling the story and the one the story is about. The one with the voices in her head. Eli Larsen is a talented author and film-maker. She writes books. She directs films. She wins awards. She is a success. But Eli has a secret. Since she was a child she has shared her life with Espen, Erik, Prince Eugen and Emil. Sometimes they're friendly, sometimes comforting, but sometimes they want to hurt Eli and the people she loves most. In this candid and beautiful novel Beate Grimsrud offers an unflinching insight into the secret world of the mind.

Lydia växer upp på 70-talet i en barnaskara på sju. Det är trångt om plats i denna udda familj i det blå huset mitt i backen, där modern vill vara korrekt och fadern aldrig lyckas behålla ett arbete. Lydia ser och funderar mycket, och tar fantasin och drömmen till hjälp som flykt undan ett ostrukturerat familjeliv och en förvirrande verklighet. Men i sporten får hennes ovanliga självkänsla och framåtanda utlopp: hon spelar fotboll och är en lovande löpartalang. Beate Grimsrud berättar Lydias historia i en serie självlysande tablåer. Hon vrider och vänder på dem med ett förundrat språk så att också läsaren upplever dem med Lydias blick. Den osentimentala berättarrösten är bärare av mycket osagt, av en dold smärta, men förmedlar också en härligt underfundig och drastisk humor.

Jag smyger förbi en yxa

Syskonen i Jag smyger förbi en yxa har blivit vuxna. Lydia har lyckats med den där drömmen hon hade, att bli en framgångsrik sprinter. Men det är inte det den här berättelsen handlar om. Den utspelar sig på en liten ort i nordliga skogstrakter, dit Lydia och hennes bror Anders har kallats. Deras nittonårige lillebror Jon är försvunnen i fjällen. Larm har gått ut, och en hel bygd verkar engagerad i skallgångsletandet. Eller är de så engagerade egentligen? Gör de rätt, letar de i rätt riktning och varför kommer de med lugnande fraser när sekunderna tickar och dagarna går? Verkligheten börjar svaja för syskonen; för Anders som känner ansvar som storebror men inte lyckas hålla ihop sig själv under den starka pressen, och för Lydia som upplever sitt livs svåraste lopp i anspänningen att kämpa och inte ge upp hoppet att Jon ska bli funnen. Det här är en roman om syskonskap, om att vara tätt bunden till andra och samtidigt röra sig bort från varandra. Om barndom och vuxenhet. Den har en spännande realistisk intrig - vad har hänt, hur kommer det att gå? - samtidigt som händelserna som alltid hos Beate Grimsrud rör sig lika mycket på ett inre som ett yttre plan. Minnesbilder och barndomsscener vävs in i nuet, och i takt med att pressen och osäkerheten ökar får också det som sker där uppe i fjällbyn en skruvad och förvirrande karaktär. Omslagsformgivare: Jan Biberg

Vad är det som finns i skogen barn?

I Beate Grimsruds nya roman möter vi fyra människor i yngre medelåldern: Siri, André, Louise och Tomas. De försöker förstå vad det innebär att vara vuxen och kastas mellan stark samhörighet och stark ensamhet denna vinter och vår på Södermalm i Stockholm. Beate Grimsrud fortsätter här att vidga berättandets gränser, med sin egensinniga blandning av realism och poesi, av absurd humor och filosoferande allvar. I dag går hon till polisen om läkarna inte tror henne. De tror henne inte. Det syns inget barn på ultraljudet. Det syns inget på proverna. Men kvinnan är visare än tekniken, äldre och säkrare. Han tänkte förr att allt nog blev bättre när man blev vuxen. Nu har han varit vuxen ett bra tag. Och? Han gladde sig som barn till exempel åt att få plocka varorna i mataffären helt fritt och helt själv. Inte så kul. Det är dom det kryllar av som jag är förbannad på. Man måste umgås med dom, man stöter på dom överallt. Dom gifta, mammorna och papporna, dom heterosexuella, dom sinnesfriska. Man blir helt enkelt trött. Sedan kom en period då jag bara fotade bakhuvuden. Jag samlade ju alltid på saker och nu samlade jag på bakhuvuden. Dom är ju inte uttrycksfulla som ansikten och det var det anonyma jag tyckte om. Dom kunde vara jag allihop. Rymden ett jätteöra. Det är den det berättas för.

Beate Grimsrud

About

Books

Join the club