Sara Ohlsson

Lisa Bjärbo

Johanna Lindbäck

Stina Wirsén

Fula tjejer

Inuti huvudet är jag kul

Det är så logiskt, alla fattar utom du

Jonathan är död. Luddes röst bröts. Dom hittade honom igår. Vi måste åka hem. Jag vet inte om det går att vänja sig. Om det blir lättare för varje gång man tänker på det. Det verkar inte så. I över en vecka har jag spelat upp den där scenen i mitt huvud nu, och tänkt på den röda Adidasjackan i lågorna. Ändå är det som att få en smäll på käften varje gång. Jonathan är död. Dom hittade honom igår. Vi måste åka hem. Det blir aldrig normalt. I det lilla småländska samhället Ingelstad hittas nittonåriga Jonathan död. Det är mitt i sommaren, och hans kropp ligger livlös vid Djupa Ro. När beskedet når de närmsta fyra vännerna återvänder de en efter en till sin barndomsort, och samlas igen för första gången på nästan ett år. På pappret är det för att gå på begravningen. Men egentligen handlar det nog minst lika mycket om att överleva. David, Tove, Ludde, Paula och Jonathan har alla vuxit upp här. På en plats där alla känner alla har de sett varandra spela fotboll, hångla och halsa folköl på badplatsen. De har sett varandra längta bort, och de har sett varandra stanna kvar. Ändå finns det så mycket de aldrig delat. Så mycket de aldrig pratat om. Och ryktena färdas snabbt här. Det är mycket som är svårt att ta in. Jonathan drunknade. Han fastnade under bryggan och kom inte loss. Vad skulle han ens bada för? Ensam? Mitt i natten? Djupa Ro är en berättelse om vänskap, sorg och små samhällen. Om gamla minnen, nya känslor och hemligheter som sakta sipprar fram när man skrapar lite på ytan.

NULL

Djupa Ro

Allt jag säger är sant

A fast-paced adventure story that ends with a fun facts lookups where Stegosaurus talks about himself in the My friends formats. Emma Göthners dinosaurs are sweet and just right scary. The perfect book for any dino fans - and they are many!

Ivar träffar en Stegosaurus

Jobbiga tjejer

Jag är Alicia. Sexton, snart sjutton, med kolsyra i venerna och håret på svaj. Och nej, jag är kanske inte riktigt självlysande. Men det är fan på gränsen. Efter en kort stund av insikt på en trång skoltoalett fattar Alicia ett beslut. Det här med att sitta i skolbänken och slösa bort både tid och talang håller helt enkelt inte längre. Hon är menad för något större. Dagen därpå slår hon igen sitt skåp för sista gången, lämnar gymnasiet bakom sig, och kliver ut i världen. Redo att göra stordåd, bara så där. Jag menar ... hur svårt kan det rimligen vara? Redan när Alicia ska berätta för sin omgivning att hon hoppat av skolan börjar det jävlas. Bästa kompisen Fanny stirrar på henne som om hon vore en idiot. Skolan hotar med att koppla in kommunen. Alicias föräldrar stammar något ursinnigt om vikten av en ordentlig utbildning och att tänka på sin framtid. Och mormor - som alltid, alltid annars står på Alicias sida - bara suckar trött. Vad är det här? Vad hände med att det mesta i världen brukade bli precis så som Alicia ville att det skulle bli? Allt jag säger är sant handlar om hösten då Alicia egentligen borde ha gått i ettan på gymnasiet. Om hur hon istället börjar arbeta på ett kafé. Börjar bråka med sin bästa kompis. Flyttar ut från sina oförstående föräldrar, och in till sin mycket mer förstående mormor. Om hur hon träffar Isak - den grekiske guden som har så fina linjer vid munnen att Alicia inte kan sluta stirra på dem. Och om hur det känns när hela hennes värld trillar sönder av sorg.

"Vi måste sluta ses på det här sättet" är en feelgoodroman som blandar humor och romantik. Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck berättar en kärlekshistoria från två håll där perspektivet växlar mellan de båda huvudpersonerna, skildrade av en författare vardera. Hanna är arton och drömmer om att flytta till Paris. Jens är tjugofyra, nyseparerad och drömmer om en sovmorgon. När de möts vid en fullsmockad bardisk blir de nästan osams. När de träffas på tunnelbanan hem skrattar de, och när det är dags att skiljas kan Hanna tänka sig att ta en omväg. Hem till Jens. Nästa gång de ses ... ”Både Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck äger språket så till den grad att läsningen går lika fort som att kasta sig utför en nypistad backe.” – Svenska Dagbladet ”Relationen mellan Jens och Hanna följer ett både underhållande och dramatiskt mönster, lika fullt av förvecklingar som förföriska moment.” – Smålandsposten

Lisa Bjärbo

About

Books

Join the club